Prag, Budapest och Amsterdam brukar dominera listorna över Europas bästa weekendresor. Men efter tre intensiva dagar i Polens huvudstad ställer jag mig en annan fråga: Har vi svenskar helt enkelt missat Warszawa? För här väntar en stad som överraskar – med gastronomi i världsklass, modern arkitektur och en framtidstro som känns i varje kvarter.
När man säger Warszawa tänker många fortfarande på andra världskriget, kommunism och grå betong. Själv minns jag filmen ”Jönssonligans största kupp” från 1995, där Vanheden, Dynamit-Harry och Herman Melvin ger sig av till Warszawa efter att ha kommit över en förmögenhet i polska zloty. För en sjuåring blev det också bilden av Warszawa – en stad som tillhörde en annan tid. Drygt trettio år senare upptäcker jag att bilden från barndomen inte bara är gammal. Den är helt fel.
Det blev tydligt redan vid ankomsten till den polska huvudstaden. Framför mig breder en modern, elegant och gastronomiskt spännande storstad ut sig, där historien fortfarande är närvarande men framtiden har tagit kommandot. Det första som slår mig är hur rent, välskött och levande allt känns. Moderna kontorsbyggnader reser sig bredvid historiska fasader och människor fyller uteserveringar långt in på kvällen. Tempot är högt, men aldrig stressigt.
Och det bästa?
Från Sverige är flygtiden kort och närheten till Chopins flygplats gör att du kan vara inne i centrum på betydligt kortare tid än i många andra europeiska storstäder.
Jag ska erkänna en sak. Det var inte maten jag hade högst förväntningar på innan avresan. Men det borde det ha varit. Warszawa har utvecklats till en av Centraleuropas mest spännande matstäder och restaurangerna håller en nivå som imponerar även på den kräsna.
Den absoluta höjdpunkten på min resa blev restaurangen Epoka. Här serveras inte bara mat – här serveras historia. På Epoka har chefskocken Marcin Przybysz gjort det till sin mission att återuppliva det polska matarvet. Med inspiration från flera hundra år gamla kokböcker och historiska recept skapas moderna rätter där varje tallrik känns genomtänkt in i minsta detalj och berättar en del av Polens historia. Resultatet är elegant utan att bli pretentiöst – en gastronomisk upplevelse som hade gjort succé i vilken europeisk storstad som helst.
Under helgen hann vi även besöka flera andra restauranger som visar vilken gastronomisk bredd Warszawa erbjuder. På The Eatery serveras modern polsk mat med lokala råvaror och en avslappnad känsla, medan Kieliszki na Próżnej, belönad med Michelin Bib Gourmand, imponerar med sin eleganta tolkning av det polska köket och en enastående vinlista. På Ale Wino kombineras säsongsbetonade råvaror med kreativ matlagning i en miljö som lockar både lokalbor och besökare.
Mat-temat på resan avslutades med lunch på anrika Belvedere, vackert belägen mitt i Łazienki-parken – en restaurang som i sig är värd ett besök och som sätter punkt för en gastronomisk resa genom Polens huvudstad.
Slutsatsen är tydlig: det är faktiskt värt att resa till Warszawa bara för maten.
Om Epoka blev resans smakmässiga höjdpunkt så blev Varso Tower den visuella. Från observationsdäcket högst upp i EU:s högsta byggnad breder Warszawa ut sig åt alla håll. I ena riktningen syns de gamla kvarteren och kyrktornen. I den andra reser sig en modern skyline av glas och stål. Det är nästan som att stå mitt emellan två epoker. Och kanske är det just där Warszawa befinner sig. Staden har inte glömt sin historia – men den låter den inte begränsa utvecklingen. Besöket på Varso Tower visar tydligt den utveckling som präglar dagens polska huvudstad.
Men historien lever fortfarande. Det blir extra tydligt vid Kultur- och vetenskapspalatset. Den massiva byggnaden mitt i centrum, en gång en gåva från Sovjetunionen till det polska folket, väcker fortfarande känslor. Under dagarna i Warszawa får jag intrycket att många ur den äldre generationen helst vill lägga den kommunistiska eran bakom sig. Bland yngre märks ofta en annan inställning. Historien ska inte suddas ut – den ska förstås och bevaras. Det gör staden fascinerande. Här pågår fortfarande samtalet om identitet, minnen och framtid. Det är uppfriskande, och jag kan känna att det bidrar med mänskligt syre mitt i all materiell tillväxt.
Men det finns också en historia som aldrig får glömmas. Här låg en gång Warszawagettot, där över 400 000 judar levde instängda i omänskliga förhållanden innan de deporterades till förintelselägren. Idag är området en del av den moderna staden, men minnesplatserna och det prisbelönta POLIN-museet påminner om ett av Europas mörkaste kapitel. Det är ett museum som inte bara berättar om döden – utan också om tusen år av judiskt liv i Polen.
När vi ändå pratar historia: en promenad genom Gamla stan är som att kliva in i en historiebok. Området återuppbyggdes minutiöst efter andra världskrigets förstörelse med start 1945. Huvuddelarna stod klara under 1950-talet, även om restaureringsarbetet fortsatte under flera år därefter. Det är svårt att tro när man vandrar runt i vad som känns som flera hundra år gamla miljöer. För övrigt ett arbete som senare gav Warszawas historiska centrum en plats på UNESCO:s världsarvslista.
Bara några kvarter bort, i skarp kontrast till byggnaderna i Gamla stan, ligger Museet för modern konst – en avskalad kubformad byggnad som blivit ett nytt landmärke i Warszawa. Här möter samtidskonst stadens dramatiska öde och visar att huvudstaden inte fastnat i det förflutna, utan använder det som grund för att skapa något nytt.
Men Warszawa är inte bara restauranger, kultur och arkitektur. Mitt i stadens puls ligger nämligen Łazienki-parken – en plats som nästan känns overkligt vacker. Slingrande promenadstråk, ståtliga palats, spegelblanka dammar och påfåglar som vandrar fritt mellan besökarna. Efter stadens intensiva tempo blir parken en naturlig paus. Här förstår man varför så många Warszawabor söker sig hit för en promenad eller en stunds lugn. Det är en plats som visar en helt annan sida av huvudstaden, elegant, grönskande och tidlös. Vilket för övrigt är intrycket man bär med sig – att det är en oerhört grön och lummig huvudstad.
Jag lämnar Polen med en känsla av att staden fortfarande lever lite i skuggan av sina mer välkända konkurrenter. Det är egentligen svårt att förstå. Här finns gastronomi i toppklass, en levande historia, modern arkitektur, stora grönområden och en optimism som smittar av sig. Dessutom ligger allt bara en kort flygresa bort. Så nästa gång någon frågar efter ett tips på en weekendresa i Europa kommer mitt svar inte längre vara Prag, Budapest eller Amsterdam.
Det kommer vara Warszawa.
Text och foto: Fredrik Stengarn
