Nils Wengström – från Nobelfesten till att öppna eget

Han är född och uppväxt i Linköping. Intresset för att sy och designa kläder väcktes tidigt. Nu står Nils Wengström i startgroparna för att starta egen designfirma efter att ha gjort den gula aftonklänningen till Marie Brodin med anledning av Nobelgalan.

Han kommer farandes på en Voi iklädd en fotlång svart täckjacka till vårt möte på café Terazza i slutet av Drottninggatan i Örebro. Det blir först en snabb fotosession för omslaget till tidningen och så snabbt in från kylan till caféet för intervju.
– Hej! Nils, säger han med ett stort leende, hälsar med ett fast handslag och sätter sig.

På vänster arm syns en stor tatuering av Disneyfiguren Lilla Sjöjungfrun. Nils Wengström är född och uppväxt i Linköping i vad han själv beskriver som en konstnärsfamilj. Mamma var keramik

er och mormor som var damfrisör var den person som först satte honom framför en symaskin. Intresset för mode och design väcktes tidigt hos Nils.
– Jag brukade sno in mig i lakan och gardiner och till slut tyckte väl mormor att det vara lika bra att sätta mig framför symaskinen så jag fick lära mig använda den till att skapa det jag såg framför mig. Sy unge! Sa hon.

Nils beskriver sin uppväxt som sladdbarn som extremt fri och där han i princip fick göra det som föll honom in.
– Jag var en frisk fläkt i familjen som sladdbarn och jag brukade även hänga i mammas keramikstudio och kladda med lera. Idag ångrar jag lite att jag inte försökte lära mig mer av henne. Jag fick ganska fria händer och hade på ett tidigt stadium intresse för kläder och sydde alla möjliga konstiga kreationer.

När det så var dags för gymnasiet blev det Hantverkslinjen vid Anders Ljungstedts gymnasium, Ljungkan kallad i folkmun, i Linköping.
– Där fick jag den grundläggande förståelsen för sömnad och design. Här fick jag bland annat lära mig hur man skär ett plagg och då började jag även få ett intresse för make up och hår.

I samband med gymnasieutbildningen började Nils sy på beställning och då högtidskläder och till bröllop. Efter gymnasiet blev det äve

n en utbildning till make up-artist i Stockholm.
– Efter det började jag frilansa och jag ville kunna erbjuda en helhet. Och det var på det sättet jag kom i kontakt med Fashion Pack här i Örebro och fick sy deras scenkostymer.

Det är alltså tack vare Fashion Pack som Nils hamnade i Örebro. Och så fick han jobb här. I år är det 13 år sedan flytten från Linköping och östgötskan finns det knappt något spår kvar av. Idag är han assisterande butikschef på Rituals cosmetics på Mariebergs Galleria.
– Jag tycker det är roligt med nya utmaningar. Och Marie kom in till mig när jag arbetade på Johnells. Hennes väninnor hade sagt ”Nils kan sy” och jag hjälpte henne självfallet med klänningen till Nobelgalan. Och Matilda Thegerström från The Grand Town gjorde håret.

Att Nils gula skapelse blev en succé är väl att ta i lite i underkant. Till och med kronprinsessan Victoria med flera kommenterade den gula klänningen.

Har kronprinsessan hört av sig?
– Kanske det…, säger Nils hemlighetsfullt och fortsätter: det låter lite klyschigt, men det vore verkligen ett hedersuppdrag att få göra en klänning åt henne. Jag tycker hon gör ett fantastiskt arbete. Och Nobelgalan är bland det största vi har för att visa upp vackra kläder.

Vad vore ett drömjobb att få göra?
– Nu tänker jag väldigt stort… Självfallet Oscarsgalan eller Metgalan. Eller att få vara med och skapa kostymerna till en film och då få jobba med karaktärerna.

Nils nämner Camilla Thulin som en av förebilderna och så Army of Lovers.
– När jag såg deras videos för första gången insåg jag att man inte behöver vara som alla andra. Det var en sån frihetskänsla som infann sig…

Och nu står du i startgroparna för att starta eget?
– Det stämmer. Nu vill jag känna lite på den drömmen och jag vet redan hur varumärket ska se ut. Jag vill att gemene man ska kunna handla av mig och där är Johnells en stor stöttepelare och jag har redan ett gott samarbete med Matilda på The Grand Town. Jag är dock ingen ändringsskräddare, visst får nära och kära hjälp, men jag vill visa på min förmåga att skapa nya ting och att skaka liv i gamla kläder.

Nils beskriver ett uppdrag som bestod av ett en kund ville ha en klänning gjord av 100 slipsar som varit hennes fars.
– Jag hade kunnat göra det enkelt och bara sytt ihop slipsarna. Men… hur roligt hade det varit? Jag valde att sprätta upp slipsarna och resultatet blev till ett korallrev av blommor.

Egen butik och showroom?
– Jag vill inte stressa fram någonting. Nu har folk sett Maries klänning och det har givit ringar på vattnet av uppmärksamhet. Det här ska få växa fram.

Hur samlar du då kraft till nya utmaningar?
– Jag har alldeles för mycket adhd för att kunna sätta mig ner med en film. Det blir istället väldigt långa promenader och där jag sätter mig på en sten och glor. Då är man bara sig själv och kan fundera över livet. Sedan är det mycket musik och sociala medier för att hålla hjärnan igång. Spotify snurrar 24 timmar om dygnet med allt från k-pop till house, lite beroende på humör.

Långa promenader?
– Ja… nu pratar vi om att gå ut till Ekeby-Almby för att där gå en motionsslinga några gånger för att sedan gå hem. Jag kör all in och lite till… lång promenad för mig är inte att gå upp på stan och tillbaka hem.

Och om jag vill ha en kostym uppsydd?
– Jag gör bara damkläder. Det är en speciell teknik att sy kostym och när det gäller damkläder handlar det om att veta hur ett plagg beter sig. Det är det jag är specialiserad på.