Hon har spelat teater större delen av sitt vuxna liv och då främst med ComedieCompagniet och Hjalmarrevyerna. Nu har Jenny Wåhlander tilldelats Laila Westersunds stipendium för sina insatser inom revyn av Stallfåglarna. Vi har träffat henne för att prata både om Wadköping, stipendiet och om vad som händer nästa år.
Första minnet av Jenny Wåhlander, uppträdandes på en teaterscen, är från Knutsbols Hembygdsgård, belägen söder om Karlskoga i riktning mot Degerfors. Tidsperioden är sent 1990-tal. Där uppträdde hon tillsammans med Hasse Kvinnaböske Andersson och Monica Forsberg och gjorde bland annat en parodi på Disneys Toy Story. I varje fall uppträdde hon som snabbskjutande westerntjej som lät pistolerna prata före någonting annat.
– Haha! Minns du det? Ååå, herregud det är ju typ 1 000 år sedan… Ja, det där minns jag som en av de första grejerna jag gjorde tillsammans med Hasse och Monica. Jag minns den sommaren som jättekul och vi spelade på den där mysiga hembygdsgården, säger Jenny Wåhlander när vi träffas på Kulturkvarteret i Örebro för att samtala om dåtid, nutid och framtid.
Men erfarenheten av att stå på en teaterscen började definitivt inte med sommaren på 1990-talet i Knutsbol.
– Jag gick Samhällslinjen i gymnasiet på Rudbeckskolan och varje år genomfördes det som kallades för Stjärnparaden och som var ett studentspex med oss gymnasieelever. Där var jag med under några år och detta uppmärksammades bland annat av Örebro studentspex, som då fanns på dåvarande högskolan, och Kalle Selander som var den som både regisserade, skådespelade och skrev manus. Jag har alltid varit klassens clown och där fick humorn komma till sin rätta.
Resultatet blev att Jenny blev en del av ComedieCompagniet och detta medförde även att Jenny kom med i Hjalmarrevyerna tillsammans med Peter Flack. Efter studenten fick hon ett extrajobb på Länsteatern som sminkör och arbetade bland annat med En midsommarnattsdröm.
– Det var lite så jag fick in en fot på ComedieCompagniet, men snart fick jag en roll där jag verkligen fick utlopp för det jag ville göra och jag skrev egna sketcher.
Men hon har inte enbart spelat teater. Under flera år var hon även knuten som röstskådespelare till KM studio i Karlskoga och dubbning av bland annat Disneyfilmer så som Lilo & Stitch och Kim Possible. Men Jenny har även varit svensk röst åt Lisa Simpson i en svenskdubbad version av långfilmen The Simpsons från 2007.
– Det var riktigt inspirerande att få göra och Monica var rolig att arbete med.
Men allt började inte i Örebro, utan i Dalarna. Närmare bestämt i Krylbo. Det var nämligen där som Jenny föddes.
– Jag åker dit så ofta jag kan och jag har fått min teaterådra därifrån. Mammas bröder och släktingar berättade gärna historier och jag minns min barndom med en massa Monty Python-skämt runt matbordet. Men mamma bestämde sig för att vara rebell.
Sagt och gjort. Krylbo lämnades för närmaste storstad Örebro och det blev 30 år i Brickebacken, Norra Bro och Brickeberg.
– När jag var tio år köptes ett hus av en trädgårdsmästare till baron Gripenstedt på det som närmast kan beskrivas som arbetargatan i Brickeberg. Han var en extremt magisk man som vi ”adopterade” – farbror Viktor. Han duckade verkligen inte för livet.
Har du någon formell teaterutbildning?
– Jadå! Jag sökte till Skara Skolscen där jag var den enda som inte gjort ”riktig” teater innan och jag minns att jag hela tiden tänkte att; snart kommer de på mig. Haha. Efter det blev det ungefär 6,5 år med Hjalmarrevyerna, men även barnföreställningar med Svingelskogen. Jag har alltid framhållit vikten av barnslighet.
Teater, revy och radio. Något mer?
– Ja, jag har haft en del uppdrag som konferencier och så gick jag en standupkurs på Norra Brunn. Det var både skitläskigt och jätteroligt. Jag har liksom ingen spärr att berätta om mina egna tillkortakommanden och nojor. Humorn är alltid med mig, men med humor på bekostnad av andra – ja då blir man inte långlivad i den branschen.
Och nu har all denna erfarenhet resulterat i ett revystipendium, som Laila Westersund instiftade och som delas ut av Stallfåglarna på deras årliga julfest.
– Det här är ett stipendium man inte söker. Jag hade ingen aning om att det fanns innan jag blev uppringd av Susanne Cederberg och tillsagd att jag skulle infinna mig på Nalen.
Detta revystipendium delas ut till kvinnliga revymänniskor som inte kan försörja sig på sitt konstnärskap. Ordförande i Stallfåglarna är Inger Nilsson, mer känd som Pippi. Stallfåglarna är en Orden som är den kvinnliga motsvarigheten till Stallbröderna och där musik- och teatermänniskor kan träffas i avslappnade former. Stipendiet är på 50 000 kronor.
Hur ska du använda stipendiet?
– Det finns hål att stoppa i… Men jag hoppas kunna förverkliga att göra lite musik igen och tonsätta barnmusik och göra en musikteaterföreställning med musik av Allan Edwall.
Blir det någon fortsättning på ”Luften är fri” som du och Peter Kjellström gjorde i Wadköping i somras?
– Peter är som min storebror, om du förstår vad jag menar och vi båda jobbar med andra saker. Något typ av humorteater blir det även i sommar och det pågår förhandlingar. Jag jobbar 100 procent på en vårdcentral – ett mänskligt och nära arbete där jag har jättenytta av min teaterbakgrund.
Jenny började i vården i samband med covid.
Du bodde även i Göteborg under några år.
– Jag trivs väldigt bra i Örebro och kan jobba med olika saker. Jag sitter inte fast och är ganska flexibel. Och så tycker jag om att röra på mig.
Vad har du mer på gång?
– Tillsammans med Niklas Bäcklund och ett 18-mannaband blir det i juni repris på det vi gjorde i år på Spelgården i Wadköping.
