Han debuterade 1990 med plattan ”Pank”. Lars Demian har inte bara skrivit musik, utan även musikaler och pjäser. Efter 14 års väntan är han nu aktuell med plattan ”Vem e de som bestämmer” och fredagen den 24 april kommer han till Makeriet i Örebro med sin trio.
Åtta av nio konserter på turnén är utsålda.
–Det känns jättekul att man har kvar sina fans och även sådana som jag inte vetat om tidigare, säger Lars Demian när vi samtalar om turnén som plattan ”Vem e de som bestämmer” har genererat.
Det är 14 år sedan han släppte den senaste plattan.
Varför har det tagit så lång tid?
– Folk slutade köpa plattor och det blev för dyrt att spela in. Det kan inte låta illa om det man släpper. Sedan har jag gjort annat. Skrivit pjäs och uppträtt med den i Göteborg. Vi har jobbat och nu tänkte jag ”fan det är dags”.
Singeln ”Krigaren” släpptes först från nya plattan.
– Även ”Våra nazister” släppte vi. Mycket Karl Gerhard. Det gillar jag.
Vad kommer först när du gör en ny låt? Text eller musik?
– Absolut text! Det är det viktigaste och det är så det funkar för mig. Jag är ingen bra instrumentalist.
Du sitter alltså inte och filar på ett riff på gitarren först?
– Nej, nej. Sådant överlåter jag till de som kan det bättre än jag.
Som Roger Tallroth?
– Han är grym. På den här turnén spelar han blås och diverse stränginstrument.
Och du?
– Jag kan hantera en akustisk gitarr, piano och sexsträngad banjo – vilket är som att spela gitarr.
14 år sedan förra plattan. Har du något kassaskåp som du kan hämta en massa låtar från?
– Haha. Nej, nått sånt finns tyvärr inte. En del låtar från musikalerna jag gjort kan bli egna fristående låtar.
Tio plattor på 36 år. Kommer det fler?
– Det finns nog ett par plattor till. Men det är livescenen som är det roliga.
Och om du får kategorisera din musik. Var hamnar vi då?
– Det vete fan var vi hamnar… Kabarémusik? Det finns allt från val, tango till blues.
Är det politisk satir i dina texter?
– Bland annat politisk satir. Vi lever i en laservärld och måste kunna skratta åt det.
Vad har du för förebilder?
– Jag låter som jag låter… det är givetvis Tom Waits, men även Louis Armstrong och Karl Gerhard. Bellman finns där. Och tidiga Lundell i sitt sätt att formulera text och innan han började skriva tegelstenstjocka romaner. Traditionerna är viktiga. Vi hittar inte på något nytt. Vi är spelemän.
Vad händer då på Makeriet fredag 24 april?
– Fan vet… en schyst konsert. Beror lite på när vi går på och publiken är nykter eller inte. Vi anpassar låtarna efter det. Men vi kommer att spela låtarna från nya plattan.
Blir det ”Alkohol” från ”Pank”?
– Aldrig igen! Den spelar jag inte live. ”Alkohol” har blivit så missförstådd och låten är ju en tragedi, men önskas av drängfulla som vill skråla. Den spelar jag inte längre och det är en svår låt att svänga till. Fyra ackord som går runt hela tiden.
Och relationen med Örebro?
– Har det hänt något skandalöst? Hmmm… det har det säkert gjort. Jag har spelat en hel del i Örebro, bland annat på teater Martin Mutter. Det ska bli kul att spela på Makeriet på fredag.
