Ulf HjeltingPlatsen är foajén till Clarion Hotel Kungsgatan. Det är här jag ska träffa Jens Hult som gästar årets upplaga av Live at Heart. Vi ska prata musik och när han reser sig upp från soffan för att hälsa möts jag av en reslig person på uppskattningsvis två meter, eller mer.
Jens Hult har ett förflutet som handbollsspelare innan musiken tog över helt.
– Som 17-åring insåg jag att det fanns mer saker här i livet än att springa runt ett elljusspår klockan halv sex en lördagsmorgon med en tränare som skrek i örat att man skulle öka takten, säger Jens Hult och ångrar inte en sekund att han lämnade idrotten och handbollen för musiken.
– Nej, inte alls. Jag var väl okej som spelare, ingen supertalang precis, men en stabil lagspelare. Det vara annat som lockade. Bira, tjejer… ja, du vet. Livet liksom.
Och så fanns det musik. På en fest såg Jens en kille spela gitarr och sjunga.
– Det ville jag också göra kände jag. Hemma spelade farsan trummor och efter lite letande hittade jag även en gammal gitarr. Att det fanns musikinstrument hemma var något jag inte reflekterat över tidigare. Jag hade även fastnat för John Mayers akustiska gitarrspel efter att ha sett konsertfilmen ”Where the light is”, så det blev till att lära sig hans låtar.
Som 17-åring började han spela gitarr. Som 18-åring skriva låtar. Som 19-åring sjunga. Och som 20-åring var han med i tv-programmet Idol.
– Det vara en ren slump. Efter ett förhållande som gick i kras hade jag skrivit en låt och slängt ut den på Youtube. En tjejkompis hade skickat länken till Idoljuryn… och sedan ringde telefonen och jag begrep först inte varför. Komma på audition? Det har jag inte tid, ork eller lust med… typ. Vad skulle jag göra i det där popsnöreprogrammet?
Men så blev det. Audition och Anders Bagge och resten av juryn gav Jens omedelbart en plats i programmet.
– Det var kul att få vara med, men att få en kamera uppkörd i ansiktet var inte riktigt min stil och det med kommentarer som ”om du gråter, gråt ordentligt” och ”om du är arg, var riktigt arg”. Det var inte jag.
Ångrar du din medverkan?
– Nej, absolut inte. Det jag ångrar är att jag aldrig fick chans att spela den där låten från Youtube i programmet. Jag blev fyra och åkte ut innan jag fick den chansen. Det kan jag känna var lite surt…
Kan du leva på din musik?
– Ja, nästan. Jag har i alla år arbetat som snickare vid sidan om musiken. Nu börjar det närma sig en punkt där jag skulle kunna försörja mig helt på musiken. Lite, lite till och det skulle funka. Det här året och sommaren har varit fantastisk med bokade konserter och det fortsätter även nu i höst. Fortsätter det så här så.
Vad händer för din del på Live at Heart?
– Jag ska föreläsa på Rytmus om hur det är att vara en independentartist. Det är sällan jag föreläser, men det ska bli kul. Sedan blir det ett företagsevenemang innan min konsert på Makeriet.
Vad händer mer?
– Jag har just släppt min nya platta som är inspelad på ett otroligt befriande sätt. Grunderna är inspelade live i studio. Det svajar lite och… det svänger och är levande. Allt var inspelat på tre dagar. Varje låt togs om några gånger och sedan fick producenten sköta mixningen. Nu skriver jag på nästa platta som blir helt annorlunda och kommer att vara baserad på mig ensam med en gitarr. Gud vad egotrippat det här låter. Usch vad jag tycker det är svårt att prata om sig själv…
Och idrotten? Saknar du den?
– Idrotten? Nej, för helvete! Inte en sekund. Jag arbetar fysiskt som snickare och det är träning nog för mig. Haha.
